Nu har jag kommit till en punkt, igen. Där jag avskyr hur jag ser ut. Kläderna stramar och jag vantrivs i mitt korvskinn. Så då vet jag ju att jag bara har ett val. Och jag vet ju hur himla, jäkla, förbannat bra jag mår när jag tränar så jag vet inte vilket hjärnspöke jag ska strypa, vem ledaren är. För att gruppmentaliteten i hjärnan ska sluta få mig att gå vägar jag inte vill gå. Jag är värdelös på att smyga igång som många förespråkar men denna gången ska jag verkligen försöka.
Jag vet hur jag har sett ut och framför allt hur jag har mått tidigare. Och dit vill jag igen.
Hur många kulor kan man skjuta loss innan man har en hagelstorm?
Vaniljkesella, pauluns dinkel & kanelflingor och hallon.
