Jag skojar inte, det händer inte ofta att jag verkligen önskar att till exempel toalettstolarna var monterade ca 50 cm högre upp. Mina lår bär mig knappt vid denna böjande rörelse. Hela proceduren är lätt smärtsam om jag ska vara abrupt ärlig. Fick för en sekund en tanke att be sambon att hjälpa till men kom snart tillbaka till mina sinnens fulla bruk och insåg att den prövningen på vår kärlek inte var rimlig. Så nu sitter jag i stället och blänger på några vinkorkar och överväger konsekvenserna....
I morgon är det ptpass igen och jag är spänd över vilka muskelgrupper hon ska hitta att plåga som inte redan är i chock från förra passet. Den som lever får se.
Mors
Glömmer aldrig mitt allra första PT-pass. Upphopp och utfallssteg och gud vet allt. När jag skulle gå de tre trapporna ner till omklädningsrummet efteråt trodde jag på fullt allvar att jag aldrig mer skulle kunna gå normalt igen. Hängde mig över trappräcket hela vägen ner (fråga mig inte varför jag inte tog hissen). Så jag förstår din smärta och lider med dig! Men om ett par dagar känns det nog bättre igen. Keep up the good work!
SvaraRadera